Exoplaneter

En extrasolär planet, ofta förkortat exoplanet, är namnet för de planeter som ligger utanför vårt egna solsystem.

"Alien Planet" Konst av "ChadoNihi"

Upptäckter

Extrasolära planeter blev ett ämne inom vetenskaplig forskning under 1850-talet, även om astronomer länge trott något som exoplaneter existerat länge. De absolut första upptäckterna gjordes under 1990-talet och under början av 2012 så hade totalt 728 exoplaneter upptäckts av forskare världen över.

Den absolut första publicerade upptäckten gjordes 1988. Upptäckten gjordes av de tre kanadensiska astronomerna Bruce Campbell, G.A.H. Walker och S. Yang. Deras observationer visade på att det fanns en planet som kretsade runt stjärnan "Gamma Cephei". Man tvekade först på sin teori av ett antal anledningar. Astronomernas skeptiska syn på sin upptäckt berodde först och främst på att observationerna som gjorts låg precis bortom gränsen av vad instrumenten som fanns vid tidpunkten kunde klara av. Under de kommande åren så släpptes flera rapporter om observationer som stödde astronomernas upptäckt av en planet som kretsade runt Gamma Cephei. Under 2003 så lyckades man helt bekräfta upptäckten av planeten.

Under början av 1992 så deklarerade astronomerna Aleksander Wolszczan och Dale Frail att de upptäckt planeter som kretsade runt en pulsare vid namn PSR 1257+12. Till skillnad från upptäckten av planeten som kretsade runt Gamma Cephei, så bekräftades de två astronomernas upptäckt förhållandevis snabbt, och anses därmed vara den första definitiva upptäckten av exoplaneter.

Den sjätte oktober 1996 så deklarerade Michel Mayor och Didier Queloz att de hittat en Exoplanet vid stjärnan 51 Pegasi. Detta gjorde deras upptäckt till den första bekräftade upptäckten av en exoplanet som kretsar runt en normal stjärna.

Mängden Nyupptäckta Exoplaneter per år.

Upptäcktsmetoder

Det svåra med att hitta nya exoplaneter är att de är extremt svaga ljuskällor i jämförelse med dess moderstjärna. För att förklara det så simpelt så möjlig så har en planet, för det mesta, mindre än en miljondel av sin moderstjärnas ljusstyrka vid synliga våglängder. Något som ofta leder till att moderstjärnan bländar ut planetens mycket svaga sken. Detta innebär att det är extremt svårt att faktiskt fotografera en exoplanet med hjälp av teleskop, något man bara lyckats med ett fåtal gånger. 

Den större delen av de upptäckter av exoplaneter vi gjort idag är med hjälp av något som kallas för indirekta metoder.

• Astrometri - Astrometri går ut på att man mäter en stjärnas position på stjärnhimmeln och observerar alla förändringar som sker över tid. Denna metod har än så länge inte lett till några upptäckter av exoplaneter, men då den däremot har hjälpt oss hitta vita dvärgar, så hoppas astronomer att man i framtiden kommer kunna upptäcka exoplaneter med hjälp astrometri. 
• Pulsar Timing - En pulsar sänder ut radiovågor med en väldigt precis regelbundenhet när den roterar. I fall man kan hitta mindre avvikelser i radiopulsernas ankomsttider så kan man använda dem för att räkna ut ändringar i pulsarens synlighet. Denna metod liknar den som används i radialhastighetsmetoden. 
• Gravitationslins - Gravitationslinser är när en stjärnas gravitationsfält fungerar lite som en lins och förstärker ljuset från en stjärna i bakgrunden. I fall en planet kretsar framför en stjärna så kan man observera avvikelser och därmed bekräfta en planet. 
• Cirkumstellära skivor - Det finns ofta skivor av rymdstoft runt omkring stjärnor. Vad som är speciellt med stoftet är att det kan upptäckas eftersom de absorberar vanligt ljus från sin stjärna och sedan omvandlar det till infraröd strålning. I fall man hittar oidentifierade föremål i skivan så kan det vara ett tecken på en planet. 
• Radialhastighet/Dopplereffekt - Astronomer har upptäckt att man kan läsa av variationer i stjärnans radialhastighet, det vill säga hastigheten längst vår synlinje, när den rör sig mot jorden i jämförelse med när den rör sig ifrån. Denna metod var den som ledde till flest upptäckter av exoplaneter under 1990-talet. 
• Transitmetoden - I fall en planet skulle korsa framför sin modestjärna så kan man se en liten minskning i stjärnans ljusstyrka. Man kan sedan se på hur stor förändringen blir och sedan mäta förmörkelsens djup och bredd för att avgöra planetens radie. Denna metod är den som leder till flest antal upptäckter av exoplaneter i dagsläget. 

Nästan alla upptäckter av exoplaneter som har gjorts via radialhastighetsmetoden har gjorts från jordens yta. Däremot så har de flesta upptäckter med transitmetoden gjorts från så kallade rymdteleskop. 

Teleskop

För att hitta fler exoplaneter så använder sig forskare både av teleskop som befinner sig i rymden och teleskop som befinner sig på jorden. De två mest kända rymdbaserade teleskopen är COROT och Kepler. Det mest kända teleskopet på jordens yta finns på Keck-observatoriet. 

COROT står för "COnvection, ROtation and planetary Transits" och är ett franskt teleskop. Teleskopet skickades upp i omloppsbana den 27 december 2006. Teleskopets första upptäckt av en exoplanet skedde i maj 2007 och planeten fick namnet Corot-exo-1b.  

Kepler sköts upp av NASA den 7 mars 2009. Keplers uppgift var att bevaka ett stort antal olika stjärnor som befann sig inom stjärnbilderna Svanen och Lyran. Kepler hade dock inte bara i uppgift att spana efter vilka exoplaneter som helst, utan att hitta så kallade jordliknande planeter. En jordliknande planet får per regel inte vara mindre än hälften så stor som jorden eller större än dubbelt så stor som jorden. Kepler håller också särskild utsikt efter jordliknande planeter som befinner sig i den så kallade beboeliga zonen. Den beboeliga zonen är en region i rymden där det finns en chans att förhållandena har lyckats upprätta liv. Var den beboeliga zonen ligger avgörs efter hur starkt stjärnsystemets stjärna lyser. Med andra ord så finns den beboeliga zonen där stjärnan inte ligger för långt i från eller för nära planeten, och att det därmed kan finnas flytande vatten på ytan. Här under kan du se en bild av Kepler-teleskopet.

Keck-observatoriet ligger på 4145 meters höjd på ön Mauna Kea i Hawaii. Keck-observatoriet är känt för att vara det observatorium som upptäckt flest antal exoplaneter från jordens yta. Observatoriet består av två stycken teleskop, som båda två har en spegeldiameter på tio meter. De båda speglarna består sedan av 36 stycken mindre speglar som ändrar sitt läge 2 000 gånger per sekund, detta för att minska störningar från atmosfären. Tack vare den här teknologin så kan man ta väldigt skarpa bilder från Keck-observatoriet. Här under kan man se den absolut första bilden av en exoplanet, taget från Gemini-observatoriet. 

Jordliknande planeter

Man har under sökandet av exoplaneter i den beboeliga zonen hittat en rad olika planeter som liknar jorden, här under finns några av dem. 

• Gliese 581 c - Gliese 581 c ligger i stjärnbilden Vågen och ligger ungefär 20,4 ljusår från jorden. Planeten är, för tillfället, den absolut mest jordliknande planeten man hittat. Den befinner sig som sagt i den beboeliga zonen, och det finns därför möjligheter för vatten på planetens yta, tyvärr har man dock inte lyckats hitta några bekräftade tecken på förekomst av vatten på planetens yta, än. Ett annat problem med planeten är att den alltid vänder samma sida mot stjärnan Gliese 581. Tack vare detta så verkar det, enligt forskare, som om endast skarven mellan den mörka och den ljusa sidan kan möjliggöra liv. Detta eftersom den mörka sidan är för kall på grund av en för liten mängd solljus, medan den ljusa sidan har blivit för varm av allt solljus. 
• Gliese 581 d - Gliese 581 d är den fjärde planeten som tillhör den röda dvärgen vid namn Gliese 581, den ligger runt 20 ljussår i från jorden. För runt 7 år sedan såg just denna planet ut att vara det bästa exemplet på en stenig exoplanet som fanns i närheten av dess stjärnas beboeliga zon. Problemet med planeten är att den ligger precis utanför den så kallade "Guldlocks zon", som innebär att planetens storlek och temperatur gör det möjligt för liv att existera på ytan. Dock så kan planetens växthuseffekt göra det möjligt för liv. 
• Gliese 876 d - Tidigare så ansåg forskare att just denna planet var den som liknade jorden mest. En intressant sak med planeten är att ett år här varar ungefär lika länge som två dygn på jorden. Anledningen till detta är eftersom planeten kretsar extremt nära sin stjärna. Faktumet att planeten ligger så nära sin egen stjärna har så klart inflytande på planetens klimat. På planetens dagsida så uppskattas det att medeltemperaturen ligger mellan 200 och 400 grader Celsius, något som helt omöjliggör flytande vatten, alltså det viktigaste tecknet på att liv kan existera på en planet. Dock så har forskare uttryckt att i fall det skulle finnas fläckar på planeten där temperaturen är så låg som 121 grader Celsius så skulle faktiskt jordliknande livsformer kunna existera där. Man kan alltså inte helt utesluta att det finns liv på planeten, trots dess ogästvänliga natur. Här under kan du se en konstnärs tolkning av planeten.

Personliga tankar

Sökandet efter jordliknande planeter att man ska kunna hitta en planet som liknar vår jord så pass mycket att vi människor hade kunnat leva där. Många forskare, exempelvis Stephen Hawking, har uttalat sig om att vi människor har mycket kort tid kvar på jorden. De menar också på att vi måste hitta en jordliknande planet att kolonisera, för att säkerställa människans överlevnad. Enligt mig så är de oerhört viktigt att vi fortsätter forska om exoplaneter och färdmedel för rymden, i fall det nu skulle vara så att Hawkings teori stämmer. 

Vår forskning kring exoplaneter har också lett till att vi forskat mer på saker så som teleskop, rymdteleskop och färdmedel i rymden. Kunskapen man får av den forskningen kan användas på många andra sätt inom flera andra ämnen, vilket så klart är någonting positivt. 

Ett argument som många använder mot rymdforskning är att det kostar extremt mycket, något som faktiskt är sant. Anledningen till att rymdforskning får så extremt mycket pengar, trots att dessa hade kunnat användas på att göra jorden till en bättre plats, är ett gammalt märke som finns kvar efter kalla kriget. Under kalla kriget så hade de två största makterna som var inblandade, Sovjetunionen och USA, en slags kapprustning om vem som hade bäst rymdforskning och lyckades nå flest milstolpar först. USA vann kapprustningen i samma stund som de lyckades sätta en man på månen och sedan få denne man tillbaka till jorden oskadd. Det som gör rymdforskning så effektivt är att när man forskar på något kring rymden så lär man sig alltid en massa saker om helt andra ämnen. Numera så sker också rymdforskning på ett lugnare sätt där målet är att göra saker så bra som möjligt i stället för så snabbt som möjligt, så som det var under kalla kriget. 

När jag hade praktik med skolan i åttan så var jag på LTH och fick då spendera en del tid på deras avdelning för astronomi och rymdforskning. De berättade för mig om hur viktigt samarbetet som fanns mellan olika länder är när det gäller rymdforskning och rymdfärder. Tidigare så handlade det bara om vem som var bäst, men nu är det viktigaste att alla kan hjälpas åt i en gemensam rymdkapplöpning. 

Källor och Referenser

https://sv.wikipedia.org/wiki/Exoplanet

http://www.space.com/8924-stephen-hawking-humanity-won-survive-leaving-earth.html

http://www.space.com/8680-direct-photo-alien-planet-finally-confirmed.html

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/exoplanet

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Livscykelanalys för Material till Sittmöbel

Material

• Trä: Jag har inte bestämt vilket träslag jag ska använda mig av, men jag kommer välja något som är både billigt, miljövänligt och hållbart nog.
• Metall: Ramen på min stol kommer vara gjord av någon typ av metall. Även här kommer jag att välja ett material som är billigt, miljövänligt och hållbart nog att hålla upp stolen. 
• Skumgummi: En av de "uppgraderingar" jag vill göra från våra vanliga skolstolar är att jag vill skapa en skönare sittyta samt ett skönare ryggstöd. Jag kommer därför att ha en dyna på respektive ställe. Jag kommer att använda skumgummi inuti eftersom skumgummi lätt formar sig, vilket innebär att dynan kommer forma sig efter den som sätter sig på stolen, på bara några minuter. 
• Tyg: Som jag nämnt i punkten ovan kommer jag att använda mig av dynor på min sittmöbel. Det är snyggast att täcka skumgummit med något typ av tyg, helst svart. 
• Plast: Jag kommer att ha armstöd på min stol, vilket innebär att jag måste måste använda ett material som inte är lika hårt som metall, men ändå klarar av att hålla en hel persons armar uppe. 

Trä till sittyta och ryggstöd

Jag har valt att använda mig av plywood för sitsen och ryggstödet. Plywood är hyfsat billigt och optimalt för en sittyta och ett ryggstöd på en skolstol.

Plywood tillverkas av så kallade "faner". En fan är ett väldigt tunt blad av trä som skärs ut med en hyvel. Man tillverkar faner av olika sorters träslag, beroende på vilket utseende man vill ha på sitt plywood. Jag har valt gran och furu eftersom det finns tillgängligt i Sverige, vilket innebär att man kan minimera transporten. Gran och furu är även de träslag som Vänerply rekommenderar för användning till Plywood.

Man sätter sedan samman alla faner med något som kallas fenolhartslim. Fenolhartslim är ett sorts lim som har mycket hög hållfasthet. Detta gör limmet perfekt till plywood, eftersom det måste vara väldigt hållbart. Limmet tillverkas av harts som mjukas upp och kombineras med kaliumhydroxid. Harts är ett ämne som byggs upp av "hartsämnen" som finns i kåda, det vill säga saften som rinner ut ur vissa träd. Harts går att hitta i Sverige, så det är därför möjligt att tillverka Fenolhartslim i Sverige, vilket skulle innebära mindre transport för limmet.

Det finns dock ett stort problem med fenolhartslim, och det är att det innehåller ämnet formaldehyd, som sedan 1999 är benämnt som en "Giftig Substans" av den så kallade "Canadian Environmental Protection Act". Vad detta innebär är att man inte får hålla på med för höga halter av ämnet, då det kan innebära fara för både hälsa och miljö.

Det finns en plywood-tillverkare som går under namnet Vänerply. Det som är bra med företaget är att alla deras plywood-skivor innehåller tillräckligt lite formaldehyd för att gå under gränsen som är utsatt av den svenska Kemikalieinspektionen. Gränsen ligger sedan 2014 på 0,13 mg/m3, vilket Vänerply plywood klarar då deras plywood ligger på cirka 0,01 mg/m3. Jag kommer därför att använda Vänerplys Plywood till min sittmöbel.

Metall till stolens ram

Jag kommer använda stål till min stolsram på grund av ämnets extrema hållbarhet. Jag undviker rostfritt stål eftersom det kostar väldigt mycket mer. Stolen kommer också bara användas inomhus, vilket innebär att egenskaperna av rostfritt stål blir helt onödiga.

Stål framställs av järn. Järn framställs genom gruvdrift, vilket innebär en del naturpåverkan, framförallt från transporten till och från gruvan. Järnmineralen hittas ofta tillsammans med gråberg, vilket innebär att järnet först måste anrikas. Anrikningen sker i ett så kallat anrikningsverk. Detta måste göras för undvika mycket slagg senare i produktionen. Man använder sig sedan av en metod som kallas sintring för att forma malmen till pellets inför processens nästa steg, reduktionen.

Nästan alla järnmalmer är så kallade oxider, vilket innebär att järnet är förenat med syre. För att ta bort syret så reducerar man järnet. Detta sker oftast i en masugn. Det finns masugnar som använder sig av el för att reducera järnet, men vanligast är att man använder kol. Tack vare reduceringen skapas råjärn, det vill säga järn som innehåller över 4% kol. Hela den här processen är i det stora hela inte väldigt miljövänligt, men med tanke på hur användbart stål och järn är, skulle jag säga att det är värt det.

För att skapa stål av järnet så används något som kallas för färskning. Färskning går till på så sätt att man minskar järnets kolhalt till mellan 0,15% och 2%.

Efter detta så måste stålet gjutas till formen av min stols ram. Vid gjutning av stål så behövs en form som visar hur stålet ska formas. Man smälter först stålen och låter sedan den (i flytande form) fylla formen. Man sänker sedan värmen och låter stålet stelna. Stålen kan kräva en stunds efterarbete.
Gjutningsprocessen påverkar inte miljön alltför mycket.

Något som är fantastiskt med järnatomer är att de är ändliga, vilket innebär att man kan återanvända stålen i all oändlighet, utan att behöva sänka dess kvalitet. Allt man behöver göra är smälta stålen för att sedan forma om den till något nytt. Detta innebär en liten miljöpåverkan i och med transport samt gjutning, men den är ingenting jämfört med den miljöpåverkan som att skapa nytt stål medför.

Skumgummi

Skumgummi, eller polyestercellplast som det egentligen heter, är ett material som ofta används som vaddering i olika saker, framförallt soffor och andra möbler.

Vid tillverkning av skumgummi så skickas materialet till fabrik med transport via lastbil, vilket innebär miljöpåverkan.

Inne på fabriken mixas ett antal kemikalier ihop till en stor massa, som råkar vara namnlös. Bland kemikalierna så blandas det också i ett så kallat antistatmedel som motverkar elektrostatisk uppladdning. Ingen av kemikalierna som används i skumgummi har en särskilt stor miljöpåverkan, vilket så klart är positivt.

När skumgummit inte längre behövs så kan delar av det återanvändas, men tyvärr så har vi inte kommit jättelångt när det gäller återvinning av skumgummi, vilket innebär att de metoder vi har kan vara både osäkra och ineffektiva.

Detta beror till största delen på att skumgummi är ett så pass komplext material, då det ingår en enorm mängd olika kemikalier. Det vi gör idag blir helt enkelt att vi bränner upp skumgummit när det inte längre behövs. Detta leder ju så klart till utsläpp vilket inte är bra för miljön. Därför hoppas och tror man att man i framtiden kommer ha hittat ett effektivare sätt att återvinna skumgummi, för att slippa utsläppen.

Tyg

För att täcka över skumgummit är tyg ofta ens bästa val. Bomullstyg skapas genom att man väver ihop flera längre bomullstrådar till ett enda stort skynke. Majoriteten av den vävningen som sker idag utförs mekaniskt, det vill säga inte för hand. Konsekvenserna av detta blir att det skapas färre arbetstillfälle inom industrin samt att maskinerna drar ström, vilket är något som påverkar miljön.

Som jag nämnde innan vill jag helst ha svart tyg då det hade passat bäst till min sittmöbel. Det går att färga tyget på lite olika sätt, men det vanligaste är att man använder sig av konstgjord färg, alltså färg gjord på kemikalier som är något miljöfarliga, och vatten. Problemet med den här metoden är att det krävs kemikalier som kan vara både hälso- och miljö-farliga i fall de inte används korrekt. Som jag nämnde tidigare krävs det också en ganska stor mängd uppvärmt vatten, något som drar mycket energi att skapa, vid färgningen.

Mycket av tyget vi använder kan återanvändas för något annat, kläder till exempel. Framförallt när det är större tyg-bitar, eftersom de är väldigt lätta att sy om till någonting annat.

I fall det av någon anledning inte skulle gå att återvinna tyget är det väldigt viktigt att man tar han om det på rätt sätt innan det bränns, då kemikalierna som använts på det kan spridas med röken och skapa problem för miljön i närheten.

Plast

Plast tillverkas huvudsakligen av två stycken råvaror; råolja och naturgaskondensat, det vill säga en kondenserad form av naturgas. Oljan innehåller många ämnen som är farliga för miljön. Vid utvinningen finns en stor risk att oljan och dess farliga beståndsdelar släpps ut i naturen runt omkring, vilket skulle leda till att djur- och växt-livet runt omkring hade påverkats. Vid oljeutvinning så förbrukas även en rätt så stor mängd sötvatten under processen.

Råoljan innehåller en hel del föroreningar som måste filtreras ut innan man kan använda oljan till plastproduktion. Detta sker på ett så kallat oljeraffinaderi. På raffinaderiet så separerar man oljan från föroreningarna genom en process som kallas för fraktionerad destillation. Vad man gör är att man värmer upp råoljan så pass mycket att den övergår i gasfas. Man kyler sedan långsamt ner gasen tills alla föroreningar har gått tillbaka till vätskeform. Just på denna punkt är det väldigt viktigt med resthantering. De som sköter reningen måste vara väldigt försiktiga med vad de gör med alla föroreningar som blir över, för i fall de hamnar fel kan de ha en extremt stor miljöpåverkan på grund av deras giftiga egenskaper. Råoljan hittas på en rad olika platser runt om i världen. Norge är ett bra exempel då det ligger väldigt nära Sverige, vilket innebär en mindre transport för att få hit oljan.

Man kan sedan tillverka själva plasten på ett gäng olika sätt, men det vanligaste och mest effektiva är något som kallas för strängsprutning som går till på så sätt att man först fyller en cylinder som innehåller matar-skruv med lättflytande plast. Skruven roterar och tvingar ut den större delen av den lättflytande plasten genom ett munstycke där den sedan kyls ner för att skapa plastens slutgiltiga form. Själva produktionen har ingen större miljöpåverkan.

För att skapa delar till min stol kommer jag dock använda mig av en annan metod, gjutning. Strängsprutning används mest för att skapa saker som slangar och liknande, medan gjutning låter dig forma plasten till i princip vad som helst. För att gjuta plasten häller man först ner lättflytande plast i en avsedd form som man sedan kyler ner för att få plasten att stelna.

Plast är en av dem produkter som det produceras mest av i hela världen, något som har lett till att vi måste hitta ett smart sätt att återvinna och hantera rester av plasten. Det är i princip bara "termoplast" som kan återvinnas på ett korrekt sätt, eftersom termoplast kan återgå till smält form. I naturen så tar plast flera hundra år på sig att brytas ned, vilket innebär att plast som hamnar fel har en stor risk att skada djur och natur där det slängs. För att motverka detta måste vi se till att plasten tas om hand på rätt sätt efter användning.  

Källänkar

https://sv.wikipedia.org/wiki/Plywood 
https://sv.wikipedia.org/wiki/Faner 
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tr%C3%A4slag
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rkar#Bj.C3.B6rkar_i_Skandinavien
https://sv.wikipedia.org/wiki/Harts
https://en.wikipedia.org/wiki/Formaldehyde#International_bans
https://sv.wikipedia.org/wiki/St%C3%A5l
https://sv.wikipedia.org/wiki/Rostfritt_st%C3%A5l
https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4rn-_och_st%C3%A5lproduktion
https://en.wikipedia.org/wiki/Foam_rubber
https://en.wikipedia.org/wiki/Textile#Production_methods
https://sv.wikipedia.org/wiki/Plast
https://sv.wikipedia.org/wiki/Petroleum

http://www.alternativ.nu/index.php?topic=85865.0
 - http://www.moelven.com/se/
 - https://www.badshop.se/bygg/byggmaterial-och-klader/byggvaror/skivmaterial/plywood-vanerply-p30-cplus-och-c-12x2400x1200-mm/p-240639?utm_source=google&utm_medium=cpc&utm_campaign=pla&gclid=Cj0KEQiAzsvEBRDEluzk96e4rqABEiQAezEOoC61Uep-SUvEkRqXtW891lJO7ADMwBDgGnjbysXDusUaAgCs8P8HAQ

http://www.thomassondesign.com/bygga/materialfakta/lim-och-harts

http://www.kemi.se/en/global/tillsyns-pm/projektrapporter/formaldehyd-i-traskivor-tillsynsprojekt-2014.pdf?_t_id=1B2M2Y8AsgTpgAmY7PhCfg%3d%3d&_t_q=Formaldehyd&_t_tags=language%3aen%2csiteid%3a007c9c4c-b88f-48f7-bbdc-5e78eb262090&_t_ip=83.254.158.11&_t_hit.id=KemI_Web_Models_Media_SiteMediaData/_382d83eb-4ff3-42de-a5c5-6ca6c5931b3d&_t_hit.pos=1

http://www.jernkontoret.se/sv/stalindustrin/tillverkning-anvandning-atervinning/atervinning-av-jarn-och-stal/

http://atervinningsbar.se/soppasen-brannbart/skumgummi-ej-forpackning/

http://carpenter.com/index.php/se/se/om-oss/faq-se/

https://www.thebalance.com/the-basics-of-recycling-clothing-and-other-textiles-2877780

https://corporate.vattenfall.se/om-energi/el-och-varmeproduktion/olja/

http://www.lansstyrelsen.se/skane/SiteCollectionDocuments/Sv/nyheter/2013/Plast_Nedbrytningstider.pdf

http://www.ne.se/  (jag har använt NE som ett facit för att se vilken fakta som stämmer)

Källkritik

Wikipedia: Många av våra lärare har i många år tjatat om att Wikipedia ej är en trovärdig källa eftersom "vem som helst kan redigera på den". Jag har däremot flera bevis på varför detta inte stämmer. Först och främst så är hela Wikipedia övervakat av en stor mängd administratörer, som man kan läsa mer om här. Det finns även en ännu större mängd moderatorer som också ser till att allting på Wikipedia stämmer. Jag har själv testat vad som händer i fall man lägger in fakta som inte stämmer på Wikipedia. Jag gick in på Wikipedia och redigerade en artikel om bävrar och skrev in att bäverns latinska namn var "hej hej". Mindre än tio minuter senare var min redigering borttagen och ersatt med bäverns riktiga latinska namn. Min dator förbjöds även från att redigera fler dokument på Wikipedia för all framtid. Att du inte längre får redigera på Wikipedia efter att du redigerat någonting felaktigt innebär att de som faktiskt gör det inte längre har tillgång till redigeringssystemet vilket minskar antalet oseriösa Wikipedia-användare. Det avskräcker också användare från att felaktigt redigera en Wikipedia artikel. Jag jämförde också all fakta med den som finns på NE och allt stämde överens. Domänen Wikipedia.org ägs av företaget Wikimedia Foundation som är ett företag som utvecklar programvara, hanterar domäner och tar hand om servrar för alla Wikimedias projekt. Företaget har cirka 280 personer anställda och en enormt stor grupp donatorer och grundare som har donerat väldigt stora mängder pengar så att Wikipedia, med mera, kan utvecklas i rätt riktning. Företagets inkomst under 2012 låg på runt 38 miljarder dollar. Flera av de som donerat till Wikipedia är ägare till andra stora företag som velat investera i något som kan leda världen framåt, gratis information för alla.

Nationalencyklopedin

Nationalencyklopedin, eller NE, är en källa som är i princip helt accepterad av det svenska folket, då sidan skrivs på uppdrag av den svenska staten. Sidans mening är att kunna ge lättåtkomlig på pålitlig information till det svenska folket, vilket är ungefär samma sak som Wikimedia vill göra med sin Wikipedia. Det finns dock en stor skillnad, och det är att artiklarna som finns tillgängliga på NE är skrivna av en grupp som består av pålitliga och väl utbildade professorer inom specifika ämnen. Enligt en intervju med en anställd på NE:s redaktion så brukar NE anställa en professor inom det aktuella ämnet i fall artikeln de ska skriva handlar om något väldigt specifikt som resten av gruppen inte har någon kunskap om. Som jag skrev i stycket med källänkar så har jag mestadels använt NE för att bekräfta all fakta som andra sidor ger mig, då NE är en så pass trovärdig källa.

Jernkontoret

Jag använde sidan jernkontoret för att hitta en hel del information om järn och stål. Jernkontoret är en så kallad branschorganisation, vilket innebär att det är en så kallad intresseförening för företag inom järn- och stålbranschen. Jernkontorets värderingar handlar om att sprida pålitlig information till det svenska folket om hur de företag som finns inom branschen arbetar. Det finns också väldigt mycket information om hur de företag som finns inom branschen arbetar för en stabilare och miljövänligare järn- och ståltillverkning. Jernkontoret ägs av cirka 180 olika järn- och stålbruk som genom brukssocieteten arbetar för att sprida information till svenska folket och andra företagare inom samma bransch. Jag jämförde all fakta med den som fanns på NE och allt jag använde mig av stämde överens.

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Håll reda på miljöhoten

Växthuseffekten

Växthuseffekten är namnet på uppvärmningen som sker på jordytan. När värme från solen strålar mot jordens yta så studsar en del av den ut mot rymden igen, men tack vare ett antal växthusgaser som finns i atmosfären så stoppas majoriteten av värmen och skickas tillbaka till jordytan. I fall jorden hade saknat en atmosfär så hade nästan all värme studsat ut i rymden. Exempel på växthusgaser är koldioxid och vattenånga. 


Egentligen är växthuseffekten i sig inte något miljöhot utan någonting som är nödvändigt för att liv ska kunna existera på jorden, då det hade varit runt 33-35 grader kallare på jordens yta, vilket är extremt kallt.

Det som gör att växthuseffekten klassificeras som ett miljöhot är att våra ökade utsläpp leder till att det blir en för stor mängd växthusgaser i atmosfären. Detta ökar långsamt medelvärmen på jorden då fler växthusgaser leder till att ett större antal värmestrålar stannar innanför jordens atmosfär.

Det bästa vi kan göra för att förhindra att växthuseffekten blir värre än än den redan är, är att minska våra utsläpp markant. På så sätt kommer ökningen av medeltemperaturen sänkas. Problemet är att även om vi helt slutat släppa ut växthusgaser skulle temperaturen fortsätta öka i runt hundra år till, tack vare den enorma inverkan våra utsläpp redan haft på jorden.

I fall vi skulle misslyckas med att minska växthuseffektens inverkan på naturen skulle det leda till att medeltemperaturen på jordklotet skulle öka. Detta får flera konsekvenser, exempelvis att de stora isarna som finns längst i norr och längst i söder på jorden långsamt smälter. Detta får i sin tur konsekvenser såsom översvämningar och cykloner runt om i världen.

Ozonhål

Det finns ett lager i jordens atmosfär som kallas för ozonlagret. Ozonlagret är nödvändigt för att liv ska kunna finnas på jorden då ozongasen stänger farliga ultravioletta strålar ute.

Problemet är att de gaser vi människor släpper ut gör så att ozonlagret som finns runt jorden långsamt förtunnas. Man började märka förtunningarna först på 1970-talet. Mätningarna gjordes vid Antarktis och man misstänker att den extrema kylan har någonting med det hela att göra. Man bekräftade även att det var freoner som orsakade minskningen av ozon i atmosfären.

Förutom den säsongsbundna minskningen av ozon ovanför Antarktis, finns det även en minskning i resten av atmosfären, på runt 3% per år.

Som jag nämnde tidigare är det huvudsakligen freoner som gör så att ozonhål skapas. Man har lyckats minska utsläppen av freoner väldigt mycket under de senaste åren, framförallt efter undertecknandet av Montrealprotokollet, 1987. Montrealprotokollet är ett internationellt kontrakt för att minska mängden tillverkning av produkter som man tror är ansvariga för uppkomsten av ozonhål. Dock så kommer inte ozonnivåerna vara tillbaka på en stabil nivå förrän runt år 2068, enligt en forskarrapport.

I fall vi skulle misslyckas med att rädda ozonskiktet skulle det leda till att en stor mängd ultravioletta strålar skulle komma in innanför jordens atmosfär. Träffar strålningen en människa så ökar risken att personen får uppleva hudcancer i framtiden.

Försurning av Sjöar, Skog och Mark

 Försurning innebär att ämnen med ett Ph-värde under 7, populärt kallat sura ämnen, tillförs till sjö och mark snabbare än de förs bort. Eftersom sura ämnen kan avge protoner (vätejoner) så leder till detta till en större densitet av vätejoner i sjö och mark.

Kväveoxider och svaveldioxid är de två ämnena som bidrar mest till försurningen i Sverige. Ämnena sprids med vinden och löses upp för att bilda protoner i vatten. Ämnena hamnar då i både regn och sjöar, vilket leder till att försurningen finns i både sjö och mark.

Försurningen har stora effekter på växter och djur, och framförallt i sjöar och hav. Försurningen gör, sammanfattningsvis, så att flera olika material vittrar snabbare. Vissa djurarter är inte vana vid den sura marken och blir försvagade av den. Djurarter dör därför delvis eller helt ut i vissa delar av världen, vilket leder till att ekosystemet påverkas något enormt, då andra djurarter tar över efter arten som dött ut.

Den vanligaste samt den mest effektiva metoden för att motverka försurning i sjöar och hav är något som kallas kalkning. Då släpper man stora mängder kalk över det specifika vattendraget för att återställa dess Ph-värde. Detta funkar eftersom kalk är ett väldigt basiskt ämne, som därför tar ut de sura ämnena. Problemet med kalkningen är att även kalket kan ha en dålig inverkan på miljön. Det mest hållbara sättet att minska försurningen blir därför att minska mängden farliga ämnen, så som svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak, som släpps ut i naturen.

I fall vi inte lyckas stoppa, alternativt minska försurningen, finn det en risk att stora naturområden och vattendrag blir helt förstörda. Det finns även en risk att vissa djurarter blir försvagade inom en viss area och blir ersätta av en annan art, vilket potentiellt sett är en rubbning av ett ekosystem.

Övergödning och Syrebrist i Hav

Övergödning är ett fenomen som uppstår på grund ett för stort utsläpp av växtnäringsämnen. I haven leder detta framförallt till en ökad produktion av algblomning samt en syrgasbrist.

En konsekvens av detta är att när algerna dör så sjunker de till bottnen, där de bryts ner. Nedbrytningen är i sig naturlig, men tack vare den enorma inverkan övergödningen ger, finns det en stor risk att det blir syrebrist på bottnen.

Detta påverkar även växter, då det tjocka lagret alger som finns ovanpå ytan leder till ett mycket svagare ljus i vattnet. Växterna, som kräver solljus för sin fotosyntes, dör då ut, vilket leder till en mindre biologisk mångfald.

I fall vi inte lyckas stoppa problemen med övergödning i tid, finns det en risk att den biologiska mångfalden i Sverige blir mycket mindre. Detta skulle i så fall påverka en stor mängd ekosystem, då både växter och djur ingår. Det skulle även bli otrevligt att bada i flera sjöar runtom i världen på grund av den stora mängden alger som skulle finnas i vattnet.

Källhänvisning

http://www.miljoportalen.se/luft/vaexthusgaser/vaexthuseffekt-och-vaexthusgaser-vad-aer-det-egentligen

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/v%C3%A4xthuseffekten

https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4xthuseffekten#V.C3.A4xthuseffekten_p.C3.A5_andra_planeter
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ozon
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ozonh%C3%A5l
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ozonlagret
https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsurning
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96verg%C3%B6dning

http://www.ne.se/

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Anteckningar för Livscykelanalys

Konservburk
Huvudsakligt Material: Stål

Framställning

• Stål framställs av järnmalm
• Järnmalm är mineral - man kan framställa järn och stål
• Järnmalm - till större delen av järn
• Färskning: Reducerar järnets kolhalt till mellan 0,15% och 2%
• Resultatet blir stål

Tillverkning

• Stålen svetsas till ett rör (ovansidan öppen)
• Tunt lager tenn läggs på som skydd mot korrosion
• Etikett, oftast papper, klistras på
• Burken fylls med innehåll (mat)
• Locket sätts på och tätas. 

Användning

• Burkarna transporteras från fabrik till butik (lastbil, flygplan)
• Förvaras till användning
• Slängs i återvinning

Resthantering

• Återvinning: effektivare än skapa nytt
• Först sorteras metallerna (stål är magnetiskt, lättare att sortera)
• Tennet tas kemiskt bort
• Materialet som blir över används för nya produkter

• Hamnar i naturen
• Exempelvis i U-länder eller om något går fel. 
• Tunt - kan bli vasst (djur kan skada sig)
• Tar väldigt lång tid på sig att brytas ner

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Tre kemiska metaller

Namn: Järn
Kemisk beteckning: Fe
Atomnummer: 26
Framställning: Järn framställs från Fe2O3 eller Fe3O4, som man reducerar med kol vid runt 2000°C. Först så reagerar kolet med syret i luften för att bilda kolmonoxid. Sedan så låter man kolmonoxiden reagera med järnoxiden för att bilda metalliskt järn.
Användning: Järn används ofta inom byggindustrin. Man brukar ofta bygga ramar till större lokaler i järn, och använda det i en del bilar. Det finns även något som kallas för gjutjärn som används till många olika saker i köket, exempelvis stekpannor och grytor.

Namn: Teknetium
Kemisk beteckning: Tc
Atomnummer: 43
Framställning: Metallen framställs genom en reduktion av ammoniumperteknat eller teknetiumsulfid. Detta utförs med hjälp av vätgas.
Användning: Teknetium har sin huvudsakliga användning i sin metastabila form kallad "99TcM", där den främst används inom nuklearmedicin, som är en medicinsk specialitet där man terapeutiskt och diagnostiskt använder radionkluider. En radionkluid är en radioaktiv kärna från ett visst ämne.
(Extra) Radioaktiv: Ja.

Namn: Ununpentium
Kemisk beteckning: Uup
Atomnummer: 115
Framställning: År 2004 rapporterade ryska och amerikanska vetenskapsmän att de lyckats framställa ununpentium och ununtrium. Upptäcken är ännu obekräftad. Gruppen har uppenbarligen rapporterat att de genom att bombardera americium med kalcium lyckats framställa totalt fyra stycken atomer av ununpentium. Atomerna av ununpentium hade existerat i en bråkdel av en sekund innan de kollapsade och förvandlades till ununtrium-atomer, som i sin tur kollapsade efter endast 1,2 sekunder. Ununtrium-atomerna förvandlades till redan kända grundämnen.
Användning: Ununpentium har ännu ingen användning. Ununpentium påstås dock vara det som utomjordingar använder som bränsle i sina rymdskepp enligt Bob Lazar, en före detta forskare på det ökända Area 51 i USA. Det finns så klart inga bevis på detta då utomjordingar så klart inte är någonting bekräftat. Det intressanta med detta är att Bob Lazar först nämnde ämnet med atomnummer 115 redan tio år innan man upptäckte det.

Namn: Gallium
Kemisk beteckning: Ga
Atomnummer: 31
Framställning: Gallium förekommer oftast tillsammans med metallerna zink och aluminium. Att gallium förekommer som en ren galliummineral är väldigt ovanligt och saknar dessutom någon praktiskt betydelse, så därför erhålls gallium numera endast som en biprodukt från framställning av aluminium.
Användning: Galliums främsta användningsområde är som en beståndsdel i "halvledare". En halvledare är ett material som inte leder ström lika bra som en ledare, men som inte heller helt stänger ute strömmen, vilket en isolator hade gjort. Gallium har också en väldigt hög kokpunkt vilket gör metallen speciellt bra i högtemperaturtermometrar, alltså termometrar som mäter väldigt höga temperaturer.

http://www.rsc.org/periodic-table/element/115/ununpentium

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ununpentium
https://sv.wikipedia.org/wiki/Teknetium
https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4rn
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gallium

TitaNO Kemi

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gallium
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ununpentium
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/teknetium
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/j%C3%A4rn

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Laboration - Ta ut DNA ur en kiwi

Min laborationsrappport från vår laboration om att ta ut DNA ur en kiwifrukt.

Uppgift

Ta fram rent DNA från cellerna i en kiwi.

Syfte

Syftet med uppgiften är att lära sig hur DNA ser ut och framförallt hur man faktiskt tar ut DNA ur (i det här fallet) en kiwifrukt. Syftet är också att lära sig mer om hur man laborerar och hur man skriver en labbrapport.

Hypotes

Jag tror att det kommer gå att ta ut DNA:t ur kiwi-frukten eftersom frukten är en levande sak. Alla levande saker är uppbyggda av celler och i alla celler finns DNA. Jag tror att DNA:t kommer se ut som små tunna strängar.

Material/utrustning

• 1/2 mogen kiwifrukt.
• Diskmedel
• Koksalt
• Kyld T-röd med 95% alkoholhalt
• 2 större bägare
• 1 mindre bägare
• Tratt
• Filterpapper
• Sked
• Tandpetare

Riskbedömning

Under laborationen använde vi T-röd som är en typ av sprit med väldigt hög alkoholhalt, 95% för att vara exakt. T-röd är därför mycket brandfarligt och kommer det i kontakt med minsta gnista så tar det fyr direkt. Man ska därför vara försiktig och se till att den inte kommer i kontakt med eld. Det är också livsfarligt att få i sig T-röd och därför har den kräkmedel i sig som gör att så att du kräker upp vätskan direkt. Får man T-röd i ögonen lär det också svida en hel del, så därför är det viktigt att tvätta sina händer efter laborationen. 

Under laborationen använde vi ju också kiwifrukter. Det är sedan länge känt att många människor får allergiska reaktioner mot kiwi, och man ska därför vara uppmärksam i fall det börjar klia någonstans eller något känns fel. 

Utförande

1. Först gröpte vi ur en kiwifrukt och lade fruktköttet vi fick fram i i en stor bägare. Vi mosade fruktköttet tills vi hade en större mängd fruktsaft i bägaren. 

2. I den andra bägaren mätte vi upp 10 kvadratcentimeter diskmedel. Vi spädde sedan ut det med så pass mycket vatten att vi hade en blandning på 100 kvadratcentimeter. 

3. Vi hällde sedan det utspädda diskmedlet över den mosade kiwin. Det var viktigt att hälla exakt så mycket att fruktköttet täcktes av diskmedel.
4. Vi tillsatte sedan 3 gram koksalt och rörde om väl.
5. Vi filtrerade sedan blandningen genom ett filter i en tratt. Filtratet samlades sedan i en ny och ren bägare.
6. Vi skulle sedan uppskatta filtratets volym och, med hjälp av en pipett, droppa en lika stor mängd T-röd över blandningen.
7. När detta var klart så såg vi vita strängar av DNA flyta upp i blandningen. Vi tog upp dem med en tandpetare.
8. Vi lade sedan DNA:t på ett objektglas och lade ett täckglas över. Vi analyserade sedan DNA:t i ett mikroskop.

Resultat

När man försiktigt droppade ner T-röd kom DNA:t fram mellan skiktet av T-röd och blandningen. När man sedan kollade på DNA:t i mikroskop såg man DNA:t i formen av prickar.

Slutsats

Min hypotes stämde väl med resultatet. Jag gissade på att vi skulle lyckas se DNA:t eftersom en kiwi är ett levande ting, och att vi skulle se DNA:t i formen av små tunna strängar, dock med en ej specificerad färg. Enligt vad vi lärt oss under lektionstid så ser DNA ut som små spiraler, dock såg vi aldrig DNA:t så, utan endast som små prickar (i mikroskopet). Det är möjligt att man hade lyckats se spiralerna i fall man hade haft ett bättre mikroskop.

En cells kärna består av fettmolekyler, och eftersom diskmedlets vardagliga uppgift är att lösa upp fett fungerade det alldeles utmärkt för att lösa upp cellen och få DNA:t att visa sig. DNA:t kan helt enkelt veckla upp sig tack vare att inte längre är bunden till cellens kromosomer.

När vi hällde över T-röd var det ett sätt att skapa ett skikt ovanför kiwi- och diskmedels-blandningen. Detta för att lättare kunna plocka upp DNA:t ur bägaren.

Felkällor

Vårt egna resultat blev rimligt, men det fanns en del saker som hade kunnat gå fel under vår laboration.

• Mängden koksalt att använda var indikerat som tre gram. Problemet med detta var att vi inte hade någon våg i laborationssalen och vi fick därför gissa oss till hur mycket salt vi skulle använda. Detta hade helt enkelt kunnat lösas genom att använda en våg. 
• En annan felkälla är att en av stegen för utförande var att "uppskatta filtratets volym" vilket så klart kan gå fel. En viktig aspekt i att lösa detta utan att riskera att man misslyckas med laborationen är att man tar det lugnt och absolut inte stressar sig igenom laborationen.
• En del var också oförsiktiga när de skulle ta upp DNA:t ur bägaren med hjälp av en tandpetare. Risken är att man förstör DNA:t och då blir det rätt svårt att analysera korrekt. Även denna felkälla går att undvika genom att ta det lugnt och inte stressa igenom laborationen. 

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Tankar om Filmen "My Sister's Keeper"

Filmen handlar om att ett par får reda på att deras dotter har leukemi, blodcancer. Problemet med blodcancer är att man måste transplantera en hel del blod som finns i den sjukes kropp, men ingen av det sjuka barnets föräldrar hade samma blodtyp som henne.

Man valde därför att konstruera ett barn med samma blodtyp som det sjuka barnet med hjälp av provrörsbefruktning. Jag tycker inte detta är okej då att skaffa barn borde vara ett beslut i fall man faktiskt vill skaffa ett barn att älska och ta hand om.

En bit in i filmen blir det också klart att det "konstruerade" barnet inte längre vill donera sina kroppsdelar till sin sjuka syster och väljer att gå till domstol på grund av det. Jag tycker definitivt att man inte borde tvinga ett barn till att utföra flera olika operationer i fall de inte vill det, men att ta det till domstol verkar lite överdrivet och kostar en hel del pengar. I stället borde man kunna lösa det inom familjen.

Jag var sjuk och såg därför inte den sista halvan av filmen. Därför blev min text om mina tankar om filmen inte särskilt lång. 

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Argument för och emot Kloning

Argument för

• Positivt inom köttindustrin. Man kan klona de kor som ger mest mjölk eller de grisar som ger bäst fläsk. 
• Man kan också undvika genetiska sjukdomar genom att endast klona djur utan arvsanlag för sjukdomarna.
• Man kan använda organen i djuren för transplantationer på människor och på så sätt minska antalet organ som behöver transplanteras från andra människor.
• I fall kloning skulle bli aktuellt, skulle stora mängder pengar behöva satsas på att forska mer inom genetik, vilket troligtvis hade hjälpt mänskligheten på många andra sätt.
• I filmen allt för min syster såg vi hur man skapade en genmodifierad person genom provrörsbefrukting och på så sätt ta olika delar från den exakta kopian. Detta skulle man kunna göra fast i stället använda en genmodifierad klon.
• Det skulle finnas mer djur att utföra djurförsök på. Djurförsök är nödvändiga för att testa vissa produkter inom exempelvis medicin.
• I fall man skulle utföra djurförsök på kloner som är likadana genetiskt sett skulle det också innebära att man fick ett mer exakt resultat eftersom alla kloner har exakt samma förutsättningar tack vare sina modifierade gener.
• Man skulle också kunna få tillbaka utdöda djurarter som till exempel dronten eller den kaspiska tigern.
• Med kloning hade vi kunnat göra mer avancerad forskning kring hur mycket miljön påverkar en som individ. Detta genom att klona en person och sedan placera den på helt annat ställe i världen.
• Man har i många år avlat fram djur, exempelvis hundar, för att få dem att bli som man vill ha dem. Därför anser jag att kloning är samma sak. 

Argument mot

• I fall kloning skulle börja användas skulle det kosta extremt mycket pengar. Jag tycker att dessa pengar hade kunnat läggas på andra viktiga saker, som exempelvis skolan eller sjukvården.
• Kloning är inte naturligt och går emot flera av naturens lagar och principer. 
• Man vet väldigt lite om vilka risker kloning faktiskt har och därför hade enorma summor pengar behövts läggas på att forska om vilka konsekvenser kloning faktiskt har. Även om kloning i vissa fall, exempel vis fåret Dolly, har visat sig fungera, så betyder inte det att all kloning kommer göra det.
• Avel funkar minst lika bra som kloning i fall man vill skapa "perfekta" djur. Exempelvis en ko som producerar mer mjölk eller en gris med godare kött. Ett bevis på detta är hur mycket vi har lyckats förändra hur hundar ser ut och fungerar idag. 
• Risken att ett klonat djur blir sjukt eller defekt är extremt stora. Ofta så blir djurens liv inte alls så långa som ett vanligt djurs.
• Det finns även en stor risk att djuret som ska klonas upplever stor smärta under processen. Detta hade lett till att organisationer så som PETA hade blandat sig i vilket hade lett till dålig publicitet för de som genomför själva kloningen. 
• Många religioner anser att det är fel att lägga sig och försöka kontrollera en persons liv.
• Det är uträknat att kloning ej hade varit lönsamt. Mängden pengar det hade kostat att klona ett djur är långt i från mängden pengar man hade fått tillbaka på det. Detta gör kloning ineffektivt.
• Vi på jorden behöver inte mer kött än det vi redan har. I stället hade det varit bättre om fler började äta vegetarisk eller vegansk mat. 
• Risken för att någonting går fel vid en kloning är väldigt stor. Man tror till och med att människan eller djuret som klonas skulle kunna dö under ingreppet.

Källor samt källutvärdering

http://gloop.se/5-utdoda-djur

http://www.livescience.com/47288-twin-study-importance-of-genetics.html

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kloning

http://www.so-rummet.se/kategorier/religion/etik-och-moral/genetik#

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kloning

https://sv.wikipedia.org/wiki/Genetik

http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/10-ar-sedan-dolly

Livescience: Livescience är en av USA:s största hemsidor om nyheter angående naturvetenskap och teknikvetenskap. Sidan har dessutom mottagit stora donationer från flera organisationer och anslagsgivare, vilket visar att sidan är trovärdig eftersom folk oftast inte donerar pengar till oseriösa sidor. Livescience är också rekommenderat av vissa amerikanska skolor som en trovärdig källa. Att kontakta sidans administratörer är väldigt lättåtkomligt vilket är ett bra tecken på att de som har hand om sidan är seriösa. 

NE: Ne är en av Sveriges största uppslagsverk. NE används mycket av skolor runt om i landet på grund av hur lätt det är att hitta pålitlig information om nästan vad som helst. Våra lärare har sedan vi började använda datorer rekommenderat NE som en väldigt pålitlig och säker källa. NE får även pengar av staten för att kunna vidareutveckla sin internetsida och få plats med mer faktasidor. Sidan uppdateras också så fort någonting som står på en sida inte längre stämmer. 

SO-rummet: Jag fick rekommenderat av en kompis att det fanns en hel del om genetik på so-rummet, vilket lät trovärdigt eftersom genetik handlar mycket om SO med. SO-rummet är en trovärdig sida eftersom vi ofta får den rekommenderad av vår SO-lärare i fall vi ska jobba med någonting speciellt. Han har även berättat för oss att sidan är gjord av lärare för elever, vilket så klart är ett stort plus eftersom lärarna vet vilka sidor och texter som stämmer. Jag jämförde även faktan med den jag hittade på NE, och den stämde överens.

Wikipedia: Många av våra lärare har i många år tjatat om att wikipedia ej är en trovärdig källa eftersom "vem som helst kan redigera på den". Jag har däremot flera bevis på varför detta inte stämmer. Först och främst så är hela Wikipedia övervakat av en stor mängd administratörer, som man kan läsa mer om här. Det finns även en ännu större mängd moderatorer som också ser till att allting på Wikipedia stämmer. Jag har själv testat vad som händer i fall man lägger in fakta som inte stämmer på Wikipedia. Jag gick in på Wikipedia och redigerade en artikel om bävrar och skrev in att bäverns latinska namn var "hejhej". Mindre än tio minuter senare var min redigering borttagen och ersatt med bäverns riktiga latinska namn. Min dator förbjöds även från att redigera fler dokument på Wikipedia för all framtid. Att du inte längre får redigera på Wikipedia efter att du redigerat någonting felaktigt innebär att de som faktiskt gör det inte längre har tillgång till redigeringssystemet vilket minskar antalet oseriösa Wikipedia-användare. Det avskräcker också användare från att felaktigt redigera en Wikipedia artikel. Jag jämförde också faktan med den som finns på NE och allt stämde överens.

Allt om vetenskap: Allt om vetenskap är en väldigt populär tidning som skriver om flera ämnen inom naturvetenskap och teknikvetenskap. Tidningen hänvisar nästan alltid till den källan de har fått sin information ifrån. Allt om vetenskap finns även att låna på vårt eget skolbibliotek och är en rekommenderad tidskrift av Lunds stadsbibliotek. Detta tycker jag själv visar på att tidningen är är seriös och innehåller trovärdig och pålitlig fakta. Eftersom tidningarna är så pass populära så hade definitivt minst en av läsarna reagerat i fall tidningen hade skrivit någonting som inte var sant, och då hade felet rättats till direkt.  

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Sammanfattning av text om könsceller och cellandning

Cellandning i andra celler

Vanlig cellandning fungerar lite annorlunda jämfört med cellandning i könscellerna. Först bildas två nya celler som kallas dotterceller. Eftersom dottercellerna måste ha lika många kromosomer som modercellen måste kromosomerna fördubblas innan cellandningen. Därför ökar kromosomerna, från 46 till 92.

I cellkärnan ligger kromosomerna huller om buller och syns därför inte. Däremot, precis innan cellandningen sker så drar DNA-molekylerna ihop sig, vilket resulterar i att du kan se dem med ett mikroskop.

Könscellerna

Från början trodde man att arvet fanns i blodet. Detta lever fortfarande kvar i dagens samhälle då man säger att man har ett "blodsband" med någon man är släkt med. Dock så stämmer inte detta då vi nu vet att arvet finns i könscellerna, det vill säga äggceller och spermaceller.

Det speciella med könsceller är att de inte bildas på samma sätt som vanliga celler. Könscellernas celldelning kallas reduktionsdelning och fungerar på så sätt att kromosomerna minskar i stället för att ökas. Kromosomerna minskar i antal från 46 till 23. Detta innebär att när ägget sen befruktas så blir det totalt 46 kromosomer, 26 från pappan och 26 från mamman.

När en spermiecell och en äggcell möts så bildas en ny människa, som bara är en cell från början. Cellen kommer sedan att fortsätta dela sig tills den har blivit en hel människa.

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Källvärdering till Abortdebatt

Jag har använt mig av källorna Wikipedia, Ne, Katolska Kyrkan och Abortnej

Wikipedia: Wikipedia är en trovärdig källa eftersom det är den största och mest pålitliga e-uppslagsboken i världen. Något man ofta säger är att "vem som helst" kan redigera en sida på wikipedia, detta är dock en myt eftersom alla ändringar som sker på wikipedia först granskas av en av wikipedias över 15 olika administratörer som jämför faktan som lagts till med andra sidor, och bestämmer i fall faktan ska läggas till/tas bort eller inte.

Sidans innehåll är också relevant eftersom den inte går ifrån den originella faktan som texten vill leverera till läsaren. Eftersom artikeln jag läst handlar om abortfrågan håller sig också artikeln till vad samhället tycker om abort, vilket är relevant för artikeln.

Källorna som wikipedia har använt är också pålitliga, bland annat används källor som Katolska Kyrkan, Expressen och Svenska Dagbladet. Tidningsartiklarna är från 2007, och kan då räknas som rätt gamla, men eftersom abortfrågan varit en aktuell debatt och haft samma argument rätt länge spelar detta ingen roll. Även sidan Prochoiceamerica är en källa. Prochoiceamerica är en organisation i USA som jobbar för att det ska vara lättare för kvinnor att göra abort. Deras argument vägs då in i Wikipedia-texten.


Katolska Kyrkan: Katolska kyrkans sida är egentligen en sida baserad på åsikter, men eftersom de använder fakta som stämmer överens med andra sidor för att underbygga sidan, så är den pålitlig.

Sidan går inte heller i från ämnet trots att den handlar om åsikter. Skribenten förklarar även formellt kring sina åsikter och går inte in på andra ämnen runt omkring det originella ämnet. Detta gör att sidan är relevant.

Katolska kyrkan är ju så klart en väldigt stor organisation som finns i hela Sverige, vilket också gör att den är pålitlig.


Abortnej: Abortnej är en sida där användare skriver inlägg angående tankar kring abort. Som namnet avslöjar handlar inlägget oftast om att förbjuda abort i Sverige. Jag valde sidan eftersom den hade många argument som kunde användas i en debatt om abort.

Trots att sidan är en sida där användare gör inlägg om sina uppfattningar, så underbyggs alla argument med fakta som stämmer överens med både Wikipedia och Ne. Därför litar jag på sidan och jag anser att den kan användas som en källa till en debatt.

Just i inlägget jag läst så höll sig läsaren till ämnet och berättade formellt om sina tankar och argument.


Ne: Ne är en av Sveriges största uppslagsverk och används dagligen på i princip alla Sveriges skolor. Ne:s historia avslöjar att den statliga uppslagskommittén år 1980 bestämde att staten tillsammans med ett utvalt förlag skulle skapa ett nationellt uppslagsverk. Vad detta innebär är att Ne ägs av staten, vilket innebär att sidan är pålitlig.

Sidan går inte heller i från ämnet som texten handlar om. Detta gör att sidan är relevant och inte går i från det originella ämnet.

Faktan som finns på Ne stämmer också överens med all fakta som finns på Wikipedia, vilket är ännu ett bevis på att Ne är trovärdig.

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Alkaner

En metanmolekyl (CH

En etenmolekyl

En propanmolekyl

En butanmolekyl

En pentanmolekyl

En fruktsockermolekyl 

NO Film om Vädret år 2050

( ͡° ͜ʖ ͡°)

NO Labb - Alkoholer

Uppgift:

Undersöka egenskaperna hos fyra olika alkoholer. 

Syfte:

Få förståelse om alkoholer och lära sig mer om att laborera. 

Material:

• Deglock
• Alkoholer: Metanol, Etanol, Etandiol och Glycerol
• Provrör
• Hållare till provrören
• Tändstickor
• Tråd för att göra påtändningen lättare.

Hypotes:

Jag är hyfsat säker på att ingen av alkoholerna kommer vara strömförande eller ha någon färg. Detta eftersom vi fått lära oss att ett tydligt kännetäcken är att alkoholer är genomskinliga. Jag tror att de flesta av alkoholerna kommer lukta som sprit. Jag vet också att Etanol används som bränsle i bilar, och drar därför slutsatsen att etanolen kommer vara mer lättantändlig än de andra alkoholerna eftersom det är hela poängen med bränslen.

1. Placera degellocket upp och ner på degeln för att få en eldfast ”skål”. 
2. Häll lite av den första alkoholen på degellocket. 
3. Undersök färg, ledningsförmåga med doppelektroden och hur alkoholen luktar. 
4. Prova att tända alkoholen med en tändsticka. Brinner den och vilken färg har lågan i så fall? 
5. Om den inte brinner kan du lägga i en veke och se om den då brinner. 
6. Låt alkoholen på degellocket brinna upp. 
7. Tag 3 cm vatten i ett provrör och häll i lite av alkoholen för att testa lösligheten i vatten.

Resultat:

Slutsats:

Min hypotes stämde nästan helt överens med resultatet. Något som jag hade rätt om var att ingen av de fyra alkoholerna ledde ström. En sak som i princip stämde var att alkoholerna var färglösa. Anledningen till att jag säger "i princip" är eftersom blå färg hade tillsats i alkoholen Etandiol. 

När det gäller brännbarhet var det lite större skillnad på resultaten mellan de fyra alkoholerna. Den kortfattade förklaringen är att de minsta molekylerna (det vill säga de alkoholerna med minst kol i) var mest lättantändliga eftersom de har lägre kokpunkt. Eftersom molekylen har låg kokpunkt avger den ångor som lätt tänds på. Desto kortare kolkedja molekylen har, desto lägre blir kokpunkten, vilket leder till starkare doft, lägre kokpunkt (vilket leder till lättare brännbarhet) och lättare löslighet i vatten.

Felkällor:

Man har tillsatt blå färg i alkoholen Etandiol, som egentligen är genomskinlig. Detta kan leda till missförstånd.

När man ska avgöra lukten blir resultatet objektivt eftersom man inte gör en större undersökning utan bara använder en persons upplevelse som källa.

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Laborationsrapport - Fruktdoft och blomdoft är också kemi

Salubrin - etylacetat (ättiksyra + etanol)

Nagellack - propylacetat, luktar aceton (ättiksyra + propanol)

Syfte
Att lära sig om estrar, smakämnen och luktämnen samt lära sig mer om hur man laborerar.

Uppgift
Uppgiften var att skapa estrar med hjälp av materialet vi fick.

Utförande
1. Fyll en bägare till hälften med vatten och upphetta till nära kokpunkten.
2. Häll cirka 1 cm propanol och 1 cm ättiksyra i ett provrör.
3. Häll cirka 1 cm etanol och 1 cm ättiksyra i ett provrör.
4. Be din lärare att droppa ner ett par droppar koncentrerad saltsyra.
5. Sätt ner provrören i det nästan kokande vattnet och låt de vara i 5 minuter.
6. Häll upp substansen i provrören och ett tunt lager vatten i en bred skål.
7. Lukta försiktigt och känn vad det luktar som.

Hypotes
Min hypotes är att det kommer bli smakämnen av blandningarna. Exempelvis banan-smakämnen eller körsbärs-smakämnen.

Resultat
Av etanol, ättiksyra och koncentrerad saltsyra fick vi etylacetat. Av propanol, ättiksyra och koncentrerad svavelsyra fick vi propylacetat. Propylacetat luktar starkt av aceton.

Slutsats
I de båda provrören reagerade ämnena med varandra tack vare värmen. Den koncentrerade svavelsyran som lades till fungerade som en katalysator. Katalysatorn snabbar på processen för att skapa ämnena utan att förbruka sig själv. Med andra ord gör svavelsyran så att ämnena reagerar snabbare utan bli av med svavelsyran själv.


Felkällor
-I stället för pentanol fick vi propanol att arbeta med.
-För mycket av alkoholerna eller ättikssyran kan ha droppats i provrören. För att förbättra detta ska man se till att man droppar exakt lika många droppar av varje ämne för att inte ge obalans åt processen.

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Brev till energiministern

Vindkraftverk: För- och nackdelar

Fördelar

Det finns ett antal fördelar till att vindkraftverk ska byggas, exempelvis så är vindkraftverken ett väldigt ekonomiskt alternativ eftersom det inte krävs så mycket pengar att bygga vindkraftverk. Vindkraftverken har inte heller någon märkbar miljöpåverkan, vilket du kan läsa mer om under nackdelar. Vindkraftverken har också en hyfsat bra medellivslängd på 20-25 år. Detta är speciellt en bra egenskap med tanke på hur billigt det är att konstruera ett vindkraftverk. Ett vindkraftverk producerar också 20 gånger så mycket el som det går åt för att tillverka ett vindkraftverk. Vinden är också en förnybar elkälla eftersom den troligtvis inte kommer ta slut så länge jorden existerar.

Nackdelar:

Det finns också ett antal nackdelar med vindkraftverken, varav de flesta rör ekonomin i längden. Vad jag menar med detta är att vindkraftverk i längden blir dyra med tanke på hur mycket el de faktiskt producerar. Det är nämligen så att ett vindkraftverk producerar 4 GWh per år, vilket är ett relativt lågt värde om man jämför med andra typer av elkraftverk. Medellivslängden av vindkraftverket är också ganska lågt jämfört med andra typer av elverk. Om ett vindkraftverk står i runt 20-25 år och producerar 4 GWh per år så blir hyfsat lite ström för pengarna, speciellt i fall vindkraftverken går sönder och behöver lagas. Detta förbättras inte av att vindkraftverket har en verkningsgrad på runt 35%, vilket är mycket sämre än flera andra elverk som det finns tillgänglighet att bygga. Vindkraftverket har inte en särskilt stor miljöpåverkan, men det finns fortfarande ett antal nackdelar för miljön exempelvis är det vanligaste felet som kan ske i naturen att vindkraftverket skickar ut buller på 35 dB och att det ger en ökad avdunstning av vatten från marken runt omkring. Det händer även att fåglar flyger in i motorbladen och dör eller skadas, men det är inte en lika viktig miljöpåverkan som de två tidigare nämnda. En annan nackdel är att vindkraftverket bara är aktivt och producerar el så länge det blåser, och går vindhastigheten under 4 m/s stängs vindkraftverket av. 

Vattenkraftverk: För- och nackdelar

Fördelar

Vattenkraftverken skapar väldigt mycket ström, 800 GWh per år för att vara exakt. Detta är 200 gånger mer än vad ett vattenkraftverk skapar och därför ett väldigt bra val till frågan om vilket elverk man ska välja att bygga fler av. Vattenkraftverket har också en väldigt hög verkningsgrad (det vill säga förloras inte särskilt mycket ström på vägen) på runt 75%. Detta är mycket positivt och mycket bra med tanke på hur hög verkningsgrad de andra elverken har, där de båda ligger på 35% vilket är en hyfsat dålig verkningsgrad. Vattnet är också en förnybar elkälla eftersom den troligtvis inte kommer ta slut så länge jorden existerar. Ett vattenkraftverk har en medellivslängd på 40-50 år vilket är mycket bättre än vindkraftverkets 20-25 år, detta gör också vattenkraftverket till ett av de mest effektiva elverken med tanke på hur mycket pengar man lägger ner på att konstruera det från början. Vattenkraftverken, till skillnad från vindkraftverken, är också alltid igång eftersom man under en lång tid sparar upp vattnet i dammar och på så sätt kan försätta producera el hela tiden. 

Nackdelar

Det finns också ett antal nackdelar med vindkraftverken, varav de flesta rör miljöpåverkan. Det är nämligen så att eftersom vattenkraftverken kräver mycket vatten är man tvungen att lägga stora landytor under vatten för att kunna göra dammar till vindkraftverken. Detta påverkar då ekosystemet eftersom många djur som tidigare bott i området tvingas flytta eller rent av fly från bygget. Eftersom man väljer att spara upp vattnet påverkas också fiskarna som bott i vattendragets levnadsätt. 

Kärnkraftverk: För- och nackdelar

Fördelar

Kärnkraftverken tillverkar en enorm mängd el på dess 23 000 GWh per år. Detta är långt förbi hur mycket el ett vattenkraftverk och vindkraftverk kan producera, och detta trots att kärnkraftverket bara har en verkningsgrad på 35%. Detta gör kärnkraftverket till det mest effektiva elverket. Kärnkraftverk har också en medellivslängd på 40-60 år vilket är väldigt bra, men inte så mycket bättre än hur länge ett vattenkraftverk håller. 

Nackdelar

Kärnkraftverk har en väldigt dålig miljöpåverkan. Det är nämligen så att det som skapar elektriciteten i ett kärnkraftverk är ämnet uran, som är ett radioaktivt grundämne. Detta innebär att i fall en olycka sker i kärnkraftverken kan dessa radioaktiva ämnen spridas och påverka natur och människor runt om kring. Radioaktiva ämnen påverkar nämligen det genetiska arvet och gör så att barn föds med missbildningar. Kärnreaktorn inne i kärnkraftverket skapar också 15-25 ton så kallat ”radioaktivt avfall”. Detta radioaktiva avfallet är fortfarande radioaktivt och därför farligt för miljön och människor. Än så länge har inte människan kommit på något bra sätt att förvara det här avfallet, och vi gör därför bara så att vi lagrar den i berggrunden. Dock så kan ett radioaktivt ämne fortsätta vara radioaktivt i flera tusentals år, så förr eller senare så kommer den tekniken sluta att fungera. Uran är också en icke förnybar energikälla, och man tror att den bara kommer räcka till i ett par hundra år till. 

Argumentation för vattenkraftverk

Efter att ha noggrant studerat faktan kring de tre elverken har jag bestämt mig för att vattenkraftverken är de bästa elverken att bygga. Detta är på grund av deras hyfsat höga elproduktion och höga verkningsgrad, i alla fall om man jämför med vindkraftverken. Vattenkraftverken har också, som tidigare nämnt, en livslängd på 40-50 år vilket är oerhört bra och ekonomiskt sett effektivt. Vattenkraftverken använder sig också av en förnybar energikälla (vatten) och kan därför klassas som miljövänlig. Vattenkraftverken använder sig inte av något farligt ämne heller och ger inte heller något typ av avfall, vilket kärnkraftverken gör. Den lilla miljöpåverkan som vattenkraftverken har är som sagt så liten att den knappt spelar någon roll. Den påverkar som sagt inte miljön särskilt mycket utom att den lägger stora landytor under vatten och påverkar ekosystemet under vattnet. Dessa två är ingenting om man jämför hur ett kärnkraftverk påverkar miljön, exempelvis använder kärnkraftverken sig av radioaktiva som är farliga för människor och miljön i fall en olycka skulle ske i kärnreaktorn. De radioaktiva ämnena är farliga för det genetiska arvet och ger avfall som måste grävas ner under jord.

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Egen laboration 4/12-2015

Uppgift

Planera en laboration där du ska undersöka vilka ämnen som leder ström. 

Välj cirka fem ämnen, några som du tror leder ström och några som du inte tror leder ström. 

Syfte

Från läroplanen, E-nivå

“Eleven kan genomföra undersökningar utifrån givna planeringar och även bidra till att formulera enkla frågeställningar och planeringar som det går att arbeta systematiskt utifrån. I undersökningarna använder eleven utrustning på ett säkert och i huvudsak fungerande sätt. Eleven kan jämföra resultaten med frågeställningarna och drar då enkla slutsatser med viss koppling till fysikaliska modeller och teorier. Eleven för enkla resonemang kring resultatens rimlighet och bidrar till att ge förslag på hur undersökningarna kan förbättras. Dessutom gör eleven enkla dokumentationer av undersökningarna med tabeller, diagram, bilder och skriftliga rapporter”.

Material

-3 stycken kopparsladdar.

-Ett batteri.

-En glödlampa med en lamphållare alternativt endast en amperemätare.

-Ämnen att testa med: järn, koppar, aluminium, glas och trä. 

Utförande

1. Koppla en sladd från batteriet till glödlampan alternativt amperemätaren. 
2. Koppla en annan sladd från den andra polen på batteriet till ämnet man ska testa på.
3. Koppla sedan ännu en sladd från ämnet till glödlampan alternativt amperemätaren.
4. Se i fall glödlampan tänder eller i fall visaren på amperemätaren rör sig. I fall glödlampan lyser eller visaren på amperemätaren rör sig leder ämnet man testar ström. 

Kopplingsschema för laborationen, lyser lampan så leder ämnet ström.

Bild på kopplingen där man testar ämnet järn, med hjälp av en järnspik som leder ström

Hypotes

Jag tror att koppar, järn och aluminium leder ström, medan glas och trä inte gör det. 

Riskanalys

Det finns ett antal saker som kan gå fel vid laborationer med el. Exempelvis så kan det bli en kortslutning. Kortslutning kan ske i fall sladdarnas ändar som är kopplade till batteriet kommer i kontakt med varandra. Som vi vet sen tidigare tar alltid strömmen den kortaste vägen, vilket kommer vara genom sladdarnas ändar, strömmen kommer då att gå en kort väg och skapa mycket värme, dessutom kommer inte laborationen funka eftersom strömmen inte går igenom rätt koppling och man kommer få fel svar.

Ett fel som kan ske när man testar materialet järn är att man använder sig av järn som inte bara består av järn. Exempelvis så använde jag mig av en "järnspik" som dock hade kol i sig, vilket gör den till stål i stället för järn. Detta gör man exempelvis för att minska risken för rost. 

Resultat

Resultatet blev att järnet, aluminiumet och kopparn ledde ström, medan glaset och träet inte gjorde det. Detta är samma resultat som jag väntade mig i min hypotes.

Slutsats

I min hypotes väntade jag mig att järnet, aluminiumet och kopparen ledde ström och att glas och trä inte gör det, vilket var korrekt. Utförandet gick bra och det var tydligt att följa. Laborationen fungerar på så sätt att jag använder ämnet som en förlängningssladd. Det är nämligen så att utan ämnet så blir kretsen ej sluten så inte strömmen inte strömmar. I fall man kopplar sladdarna så att kretsen blir sluten till ett ämne som leder ström kommer strömmen att strömma och lampan börjar lysa. Lampan blir då signalen till i fall ämnet leder ström eller inte, lyser lampan leder ämnet ström och lyser den inte leder inte ämnet ström.  

( ͡° ͜ʖ ͡°)