Gestaltningsövning

Plötsligt hör vi dörrhandtaget tryckas ner. Dörren öppnas så långsamt att det nästan ser komiskt ut. In kikar ett rynkigt ansikte som ser ut som det är i smärta. Efter ett par sekunders tystnad så tar mannen ett steg fram och synliggör därmed hela sin kropp för klassen. Han är extremt kutryggig och lutar sig fram över en gammal rullator. Mannen tar ett djupt, rossligt andetag och yttrar en svag hälsning. De flesta av oss blir förvånade men svarar ändå. En elev i klassen frågar mannen hur det är fatt, men får inget direkt svar. Mannen suckar bara, varpå de flesta i klassen kastar oroliga blickar mot varandra. En av mina närmsta vänner går fram för att hjälpa mannen, men han lyfter bara en av sina rynkiga händer som en signal på att han inte behöver hjälp.          

( ͡° ͜ʖ ͡°)