Reflektion över "Elevernas inställning som är problemet"

Vi hade denna vecka som läxa att läsa en insändare från en tjej som går i åk 2 på gymnasiet. I texten pratar hon om att det huvudsakligen är elevernas uppgift att det går bra för dem i skolan.

Jag håller i huvudsak med skribenten, Sofia Ander, och vad hon har skrivit i sin insändare. Hon lägger fram flera bra argument om varför det faktiskt är elevens ansvar att sköta sin utbildning, vilket hon har helt rätt i. I fall det inte finns någon vilja hos eleven så spelar det ingen roll hur många specialpedagoger, lärare eller resurser man sätter in, eleven är alltid huvudpersonen i sammanhanget när det gäller dess utbildning.

Dock håller jag inte helt med skribenten fullt ut, eftersom i fall eleven nu saknar viljan att lära sig nya saker, så krävs det alltid en inspirerande omgivning. Med omgivning menar jag allt från skolan till lärare till föräldrar som hjälper en när man behöver det.

Något skribenten pekar på är att man använder frasen "jag orkar inte" för mycket. Vad jag tycker om just denna punkt är att just lärarna borde reagera annorlunda när de hör just denna fras sägas. Enligt mig är oftast frasen "jag orkar inte" ett stort bevis på att personen inte förstår uppgiften. Därför borde läraren i stället reagera på så sätt att den tar frasen som en varningsflagga för att personen inte förstår vad han eller hon ska göra. Vad jag menar är att läraren borde försöka hjälpa eleven som inte förstår i stället för att börja tjata på eleven att den ska göra vad han eller hon ska.

Detta tar mig vidare till nästa sak jag vill reflektera över i detta inlägg, och det är attityden hos lärare. Detta stämmer så klart inte in på alla lärare, men huvudsakligen så finns det lärare som är alldeles för snälla mot sina elever och låter de göra vad de vill och lärare som kör på alldeles för hårt och inte låter sina elever få en syl i vädret. Var jag vill komma med detta är att vissa lärare måste jobba på sin stil mot elever, därmed inte sagt att alla lärare har detta problem, långt i från alla för att vara exakt.

Skribenten pratar också om att det är viktigt att det kommer stöd hemifrån eftersom detta har oerhört stor betydelse på elevens vilja att lära sig. Jag håller till ett hundra procent med om just detta eftersom föräldrars inställning spelar väldigt stor roll. Själv har jag både en mamma och pappa som hela tiden påminner mig om att man måste kämpa för att lyckas uppnå sina mål. Detta har gett mig ett självförtroende när det gäller inlärning och utbildning, eftersom jag vet om att så länge jag alltid gör mitt bästa kommer jag lyckas.

Sammanfattningsvis håller jag till större delen med skribenten och hennes idéer kring hur skolan ser ut nuförtiden, bortsett från några få undantag.

( ͡° ͜ʖ ͡°)