Kalla Kriget

Kalla kriget var en lång period av konflikter och motsättningar mellan ett antal länder runtom i världen. Det speciella med kalla kriget var att det faktiskt inte var något officiellt krig utan mest en mängd motsättningar mellan de främsta länderna i konflikten, Sovjetunionen (kommunism) och USA (kapitalism). Det finns ingen helt säkerställd anledning till varför man valde att kalla konflikterna för det ”kalla kriget”, men man tror att det har att göra med de väldigt ”kyliga” relationerna som fanns mellan USA och Sovjetunionen under perioden. En annan anledning till namnet kan vara att kriget aldrig blev ”varmt”, det vill säga att det faktiskt aldrig blev någon väpnad konflikt mellan de båda sidorna.

Kriget började under 1946, precis efter andra världskriget slut, och höll på till runt 1990.

Det finns ett antal händelser som ses som slutpunkter i kriget. De som oftast nämns är Berlinmurens fall den 9 november 1989, Tyskland återförenande den 3 oktober 1990 samt de officiella sammanbrottet av Sovjetunionen, den 25 december 1991. Det finns även andra viktiga aspekter till att kriget avslutades. 

Som tidigare nämnt så var relationerna under kalla kriget minst sagt kyliga, men det ledde aldrig till något större väpnat krig, trots att de båda stormakterna förberedde sig på det. Dock så möttes de båda sidorna i mindre väpnade konflikter, exempelvis under Koreakriget. 

Kalla kriget under 1950-talet var dominerat av en stor kapprustning mellan de två stora blocken, USA med allierade mot Sovjetunionen med allierade. Europa spelade även en stor roll då de båda blocken ville ta över så stora delar som möjligt av kontinenten. Faktum är att hela Europa var uppdelat i två delar under perioden, öst som styrdes av Warszawapakten och väst som styrdes av alliansen i väst, NATO. Den inofficiella gränsen gick i Tyskland och i synnerhet i Berlin, där den kända Berlinmuren skilde Västberlin och Östberlin åt mellan 1961 och 1989.

Redan under 1930-talet hade blocken USA och Sovjetunionen undvikit konflikter in i det sista. Sovjetunionen hade till och med tecknat avtalet Molotov-Ribbentroppakten i augusti 1939. Det speciella med pakten var att det fanns en speciell hemligstämplad del som gav Sovjetunionen ”rätten” att ockupera länderna Polen, Estland, Lettland, Finland samt Bessarabien, som på den tiden var en del av Rumänien, men idag är delad mellan Moldavien och Ukraina. Detta var ett sätt för Sovjetunionen att förhindra eventuella framtida konflikter med Tyskland, något som dock inte fungerade då Tyskland inledde sin plan, känd som Operation Barbarossa, att invadera Sovjetunionen och ta över stora delar av dess territorium. Efter händelserna kring Operation Barbarossa valde Sovjetunionen att i stället gå över till de allierades sida. För USA:s del så valde man att gå med i kriget på de allierades sida efter de japanska attackerna på Pearl Harbor i december 1941.

Ett par år senare, efter bland annat slaget vid Stalingrad som var en stor vinst för de allierade, så stod det klart att de allierade var de som skulle stå som segrare vid andra världskrigets slut. När man väl insett detta samlades ledare från Storbritannien, USA och Sovjetunionen för diskutera Europas politiska framtid under ett par möten. Ett av mötena kallades Teherankonferensen och skedde i november 1943. Redan där framförde Stalin, ledare över Sovjetunionen, sina förslag, eller snarare krav, på att flytta Polens gränser västerut. Politikerna Roosevelt och Churchill accepterade detta. I februari 1945 hölls ett topphemlig möte i Jalta där Churchill, Roosevelt och Stalin kom överens om att man från och med då skulle ha fria val i Polen. Då gjorde Stalin även klart man skulle låta en sovjetunionenkontrollerad regering styra i Polen. Alternativet hade varit att låta en exilregering som fanns i London ta över i Polen, men Stalin gick ej med på det. Under konferensen tog man även upp vad som skulle göras med Tyskland och Österrike. Man valde att dela upp områdena i fyra olika ockupationszoner som delades upp bland de allierade stormakterna. Vad man inte visste då var att detta skulle ha en stor betydelse för den framtida uppdelningen av Tyskland. Under konferensen togs även en tredje punkt upp; vad man skulle göra med Japan. Man bestämde gemensamt att Sovjetunionen skulle anfalla Japan tre månader efter att Tyskland kapitulerat. Detta ledde till den sovjetiska invasionen av Manchuriet, en del i norra kina samt invasionen av koreahalvön. 

Den 23 mars år 1945 uttalade sig den sovjetiske utrikesministern Molotov om att länderna i Östeuropa numera skulle hålla sina val en så kallad sovjetisk stil. Detta innebar att endast kandidater som var utsedda av Sovjet fick ställa upp i val. USA:s nya president Truman skällde därför ut Molotov när de träffades på ett möte den 23 april samma år. Vid en annan konferens vid namn Potsdamkonferensen den 15 juli till den 2 augusti 1945 blev det klart att det inte skulle bli någon överenskommelse om fria val i Östeuropa. I juli 1945 erkändes även ”Curzonlinjen” som polens nya gräns mot Sovjetunionen, vilket var precis vad Stalin ville. 

President Truman kunde faktiskt inte göra så mycket mer på grund av ett antal anledningar. Bland annat så kunde han inte riskera fler väpnade konflikter då den amerikanska armén hade minskat från runt 8,3 miljoner användbara trupper till runt 1,9 miljoner efter att det Japanska riket valt att kapitulera. Dessutom så hade den före detta presidenten Roosevelt uttalat sig om att det bästa sättet att undvika framtida konflikter var, på så hög nivå som möjligt, tillmötesgå alla Sovjetunionens önskemål. Faktum är att i fall USA och Storbritannien hade varit hårdare mot Sovjetunionen och inte låtit dem få ett så pass stort fotfäste i Östeuropa hade man troligtvis delvis eller helt lyckats undvika det kalla kriget. Under de kommande månaderna lyckades Sovjetunionen installera sovjetvänliga regeringar i länder så som Polen, Ungern, Bulgarien och Rumänien. Generellt sätt så var regeringarna oftast koalitionsregeringar med både socialistiska och borgerliga partier. Oftast så hade de socialistiska partierna mest inflytande på regeringen. 

Under det första halvåret år 1947 skedde en stor omsvängning inom den amerikanska utrikespolitiken. En av sakerna som skedde var att president Truman, under ett möte med kongressen, framförde att han begärde över 400 miljoner dollar i stöd åt länderna Grekland och Turkiet. Under samma möte presenterade han även Trumandoktrinen, som var ett dokument som bevisade att det var USA:s plikt att hjälpa europeiska nationer mot utländsk aggression och möjlig ockupation. Detta skulle förhindras via ekonomisk hjälp och att amerikanska trupper skulle skickas till de hotade länderna. 

USA menade även på att den europeiska ekonomin hade blivit väldigt dålig efter andra världskriget. Man var rädd att den ekonomiska instabiliteten skulle orsaka problem i större europeiska länder så som Italien och Frankrike. Den 5 juni år 1947 talade därför den amerikanske utrikesministern George C. Marshall vid Harvard universitet och presenterade ”Marshallplanen”. Marshallplanen var en plan över hur man skulle ge pengar och ekonomiskt stöd till flera av länderna i Europa. Man höll senare ett planeringsmöte i Paris ir juni år 1947 där det bekräftades att de östeuropeiska länderna inte ville ta emot hjälpen. I samband med detta uttalade sig även Molotov om att planen var ”en otillåten inblandning i de europeiska ländernas angelägenheter”. Under tidsperioden 1948 till 1952 lade man ner 11,8 miljarder dollar på Marshallplanen.  

Det var efter dessa händelser som kalla kriget började på riktigt. Sovjetunionen hade under kriget förlorat över 20 miljoner människor och blivit invaderade av Tyskland genom polskt territorium två gånger. Stalin förutspådde att någonting liknande kunde hända i framtiden (runt 1960-talet) och ville därför inte ta några risker. Därför installerade man de tidigare nämnda sovjetvänliga regeringarna i flera av de östeuropeiska länderna. Först hade USA och de andra allierade inget emot Sovjets plötsliga utvidgande av gränser, men ju mer tid som gick desto mer började framförallt USA tveka på om det som skedde verkligen var en bra ide. 

Efter ett tag insåg även Churchill vad som höll på att hända och anklagade Stalin för att försöka skapa ett nytt sovjetiskt imperium i Östeuropa. Förutom detta så krävde Stalin att Sovjet skulle få krigsskadestånd för flera av industrierna som fanns lokaliserade i Västtyskland, men både Churchill och Truman vägrade. På detta svarade Stalin med att helt avskärma östra Europa och framförallt östra Tyskland. År 1948 införde även Sovjetunionen Berlinblockaden. Varpå USA och de västra staterna svarade med att flyga in livsmedel och nödvändigheter till den västtyska befolkningen. 1949 kom USA dessutom formellt ut med att de hade ett samarbete med samtliga västeuropeiska stater. Detta höll på fram till 1952 då Stalin lade fram ett förslag för att återförena Tyskland, men förslaget nekades av västmakterna. 

Under tidigt 1950-tal började konflikterna mer och mer spridas mot Ostasien, i stället för att ske i Europa. Ett tydligt tecken på detta var Koreakriget, som var ett antal konflikter mellan Sydkorea och Nordkorea som länder som USA, Sovjetunionen och Kina blev djupt inblandade i. Detta kallas att stormakterna utför något som kallas krigföring i andra hand, det vill säga att stormakterna hjälper mindre nationer som hamnar i krig och står på varsin sida. I samband med detta föddes något som kallas motstånd mot nordamerikansk imperialism. Det var nämligen stora grupper i avkoloniserade länder i framförallt Asien, Afrika och Mellanöstern. Motståndet mot den nordamerikanska imperialismen var dock störst i Sydamerika. 

Allt detta ledde till Sovjetunionen hamnade i en väldigt bra position. De hade nämligen inofficiellt blivit krönta till ledarna av alla världens antiimperialister och anti-amerikanska motståndsrörelser, framförallt de som fanns i ”tredje världen”. Sovjet hade minst sagt stort stöd underifrån. 

Den mest viktiga personen för amerikansk utrikespolitik under 1950-talet var den amerikanska presidenten Eisenhowers utrikesminister John Foster Dulles. Dulles var en så kallad radikal antikommunist och han hade flera planer på hur man skulle ”befria” Europa från kommunismen. En av hans planer var doktrinen om massiv vedergällning som   Dulles redogjorde för år 1954. Planen massiv vedergällning gick ut på att hota Sovjetunionen och dess allierade med att använda sin enorma arsenal kärnvapen mot dem. Världen var fortfarande skakad efter de två atombomberna som användes i Japan och man var övertygad om att det skulle vara ett bra sätt att avskräcka Sovjetunionen från framtida aggressioner. 

Faktum är att planen massiv vedergällning faktiskt funkade. Efter att USA:s politiker uttalat sig om mängden atombomber som fanns att använda vågade inte Sovjetunionen ingripa i flera av de operationer som USA utförde härnäst. De lyckades störta flera kommunistvänliga regeringar med hjälp av CIA samt till och med avsluta hela koreakriget. 

Samtidigt som detta hände hade Sovjetunionen ett antal framsteg själva. En ny ledare med en väldigt reformativ inställning hade fått en stor roll i Sovjetunionen, och hans namn var Nikita Chrusjtjov. Han satsade skapa kontakter med bland annat Indien med flera. Genom ett antal stora vetenskapliga upptäckter, såsom vätebomben som utvecklades 1953 och uppskjutandet av den absolut första satelliten ”Sputnik” år 1957, så fick Sovjetunionen mycket större makt och anseende i världen. 

Chrusjtjov såg även till att genomföra en del saker i Europa. Bland annat skapade han Warszawapakten år 1955 som ett svar på de västerländska ländernas pakt. Han såg även till att byggandet av Berlinmuren startade år 1961 som ett sätt att stoppa den enorma mängden flyktingar som försökte fly kommunisterna som fanns i Östtyskland. Berlinmuren var ett dåligt drag ur en PR-synvinkel, men den var effektiv på så sätt att mängden flyktingar minskade markant. Han skaffade även relationer med den nye makthavaren i Kuba, Fidel Castro. Under denna tid skedde också en del negativa saker för Sovjetunionen. Bland annat så började en hel del revolutioner och upptåg ske i några av de Östeuropeiska länderna. Vissa av revolterna, exempelvis dem i Ungern och Tjeckoslovakien, var så pass stora och våldsamma att Sovjet var tvungna att sätta in stora mängder militärer för att stoppa dem. I samband med detta försämrades även relationerna mellan Kina och Sovjet, vilket i ett senare skede skulle leda till samförstånd mellan Kina och USA. 

Som tidigare nämnt så blev Kuba och Sovjetunionen allierade efter att den nye ledaren av Kuba accepterat Sovjets kommunistiska ideologi. Detta ledde till ett antal konflikter. Bland annat så ville Sovjet använda Kuba som ett sort annex för att få se vad som hände i USA. I ett senare skede planerade Chrusjtjov även att låta robotar med kärnvapen vara stationerade i Kuba, för att vara beredda på att användas i fall USA skulle avfyra sina kärnvapen. Konflikter höll på ett tag, tills man till slut kom överens att USA skulle ta bort sina robotar från Turkiet och lovade att det aldrig skulle bli en invasion av Kuba, så länge Sovjet lovade att bort sina robotar från Kuba. Dock så accepterade aldrig den amerikanske presidenten John F. Kennedy förslaget aldrig formellt och tog en chansning genom att låta sina robotar stå kvar i Turkiet. Som tur var så monterade Sovjet ner sina robotar i Kuba, och ett par månader senare tog USA bort sina robotar i Italien och Turkiet.

Kalla kriget ledde också till Vietnamkriget som var en konflikt mellan norra och södra Vietnam. USA stod med den södra sidan och deras plan var att stödja den sydvietnamesiska armen så pass mycket att de kunde sköta kriget själv. Flera miljoner, runt fem, vietnameser påståtts har blivit dödade under kriget. Samt runt 58 000 amerikanska soldater. 

De första riktiga stegen mot fred började komma under 1970-talet. Det man kalla avspänningens dagar skedde under 1969-1975. Under de nämnda åren skedde flera topphemliga möten och konferenser mellan ledare från både USA och Sovjet. Under mötena kom man överens om ett antal nedrustningsantal angående militära styrkor runt om i Europa, Afrika och Mellanöstern. År 1969 började även de första diskussionerna och förhandlingarna om Strategic Arms Limitation Talks, förkortat SALT. SALT var en mängd överenskommelser för att minska konflikter, framförallt väpnade, mellan de två blocken runt om i världen. De förda förhandlingarna skedde i Helsingfors i Finland. 

Ett tag senare blev den amerikanske presidenten Richard Nixon den förste presidenten som besökte det kommunistiska Kina, vilket han gjorde i februari 1972. Eftersom USA och Kina tidigare inte haft några diplomatiska kontakter och möten så fick mötet väldigt stor uppmärksamhet, världen runt. En följd av detta blev också att president Nixon blev inbjuden till Moskva för ett möte. Under mötet, som för övrigt hölls i maj 1972, resulterade i att två stycken avtal om begränsningar angående vapen skrevs under. De två avtalen kallades SALT 1 och ABM-Avtalet. Den 17 juni dockade den amerikanska rymdfarkosten Apollo 18 med den Sovjetiska rymdfarkosten Soyuz 19, vilket blev ett officiellt tecken på att freden var på väg. Under de kommande åren så drog Ryssland ur sina trupper från flera länder världen över, exempelvis i Afrika, Europa och i Afghanistan. 

När de olympiska sommarspelen skulle hållas i Moskva 1980 så bojkottade USA och ett antal andra länder att delta. Detta skulle bli ett startskott för en rad nya konflikter. Sovjet och ett gäng andra stater ur Östblocket valde att bojkotta de olympiska sommarspelen 1984 som hölls i Los Angeles, som ett svar på USA:s bojkott fyra år tidigare. 

Efter att presidentvalet i USA givit amerikanarna den nya presidenten Ronald Reagan blev det nya upprustningar inom de båda blocken. USA ökade sina försvarsutgifter väldigt och startade sitt program ”Strategic Defense Initiative”. När Sovjet fick höra om detta så valde de naturligtvis att öka sina försvarsutgifter med. Man tror att Sovjets ökade försvarsutgifter kan vara en av anledningarna till Sovjetunionens fall, som skulle ske ett par år senare. I bland säger man att tiden mellan 1979 och 1985 är det ”andra kalla kriget”. 

Efter att ett antal generalsekreterare suttit i Sovjet under en väldigt kort tid valde man fram Michail Gorbatjov den 11 mars 1985. Han var endast 54 år när han tillträde och blev snabbt väldigt populär i de västerländska länderna på grund av sina "västerländska" ideologier. Exempelvis att han ville stoppa det hejdlösa alkoholdrickandet som fanns i Sovjetunionen. Efter att Gorbatjov suttit som generalsekreterare ett tag kom han öppet ut med att han inte tänkte följa den så kallade Brezjnevdoktrinen vilket ledde till uppror efter uppror i flera länder. Även en stor våg av mindre konflikter och demonstrationer brast ut inom Sovjets egna gränser. Efter ett antal problem för Gorbatjov och de andra i den ryska ledningen stod det klart att nästan varenda land som ingick i Sovjetunionen så småningom skulle utropa sig självständiga, vilket också blev verklighet. Gorbatjov valde därför att avgå 25 december 1991. Efter det så splittrades Sovjetunionen helt och kollapsade. Den största delen som finns kvar idag är Ryssland, korrekt kallat den Ryska federationen. Sovjetstater som blev självständiga var Ukraina, Vitryssland, Kazakstan, Uzbekistan, Armenien, Georgien, Moldavien, Azerbajdzjan, Kirgizistan, Turkmenistan och baltstaterna.  I samband med detta öppnades även gränsen mellan öst och väst år 1989, vilket ledde till att den större delen av den ökända Berlinmuren revs samma år.  

Källförteckning samt Källutvärdering

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kalla_kriget
https://sv.wikipedia.org/wiki/Berlinmuren
https://sv.wikipedia.org/wiki/Massiv_vederg%C3%A4llning
https://sv.wikipedia.org/wiki/ABM-avtalet
https://sv.wikipedia.org/wiki/Berlinmuren

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kalla-kriget

http://www.so-rummet.se/kategorier/historia/det-korta-1900-talet/kalla-kriget
http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/koreakriget-ett-oavslutat-krig

Wikipedia: Många av våra lärare har i många år tjatat om att wikipedia ej är en trovärdig källa eftersom "vem som helst kan redigera på den". Jag har däremot flera bevis på varför detta inte stämmer. Först och främst så är hela Wikipedia övervakat av en stor mängd administratörer, som man kan läsa mer om här. Det finns även en ännu större mängd moderatorer som också ser till att allting på Wikipedia stämmer. Jag har själv testat vad som händer i fall man lägger in fakta som inte stämmer på Wikipedia. Jag gick in på Wikipedia och redigerade en artikel om bävrar och skrev in att bäverns latinska namn var "hejhej". Mindre än tio minuter senare var min redigering borttagen och ersatt med bäverns riktiga latinska namn. Min dator förbjöds även från att redigera fler dokument på Wikipedia för all framtid. Att du inte längre får redigera på Wikipedia efter att du redigerat någonting felaktigt innebär att de som faktiskt gör det inte längre har tillgång till redigeringssystemet vilket minskar antalet oseriösa Wikipedia-användare. Det avskräcker också användare från att felaktigt redigera en Wikipedia artikel. I fall där, mot förmodan, skulle finnas fakta som inte stämmer eller åtminstone inte är verifierad så läggs texten [källa behövs] till bredvid. Jag jämförde också all fakta med den som finns på NE och allt stämde överens.

Nationalencyklopedin: Nationalencyklopedin, förkortat NE, är ett uppslagsverk som får pengar och är sponsrad av Sveriges riksdag. Artiklarna som finns på NE verifieras alltid med de senaste siffrorna och upptäckterna. NE rekommenderas även av skolor runt om i hela Sverige av den anledningen att allting som finns på sidan är väldigt pålitligt, och så fort vi har ett projekt i skolan så föreslår lärarna att vi använder oss av NE på grund av dess stora mängd fakta som alltid stämmer. Just på grund av detta är det väldigt bra att jämföra all fakta man hittar på andra sidor med den som finns på NE, vilket jag gjorde. En viktig del av att NE är en pålitlig källa är också att sidorna alltid uppdateras så fort någonting inte stämmer på sidan längre. 

SO-rummet: SO-rummet är en sida som ofta får rekommenderad av vår SO-lärare. Utifårn sidans "Om oss" sida går det även att tyda att läraren är gjord av lärare, för elver, vilket så klart är ett väldigt stort plus då lärare oftast vet vilka artiklar som stämmer och vilken fakta som är sanning. Precis som vanligt så jämförde jag även alla fakta med den som fanns på NE och allt verkade stämma överens. En av anledningarna att jag valde att använda SO-rummet var för att jag ville läsa lite extra om Koreakriget. Just detta är vad SO-rummet briljerar på, att hitta mindre artiklar som hjälper en fylla på med fakta på de fronter som dina andra texter saknar information. 

( ͡° ͜ʖ ͡°)